Wengemo skämms

Idag var det den stora dagen, dagen d. Lottningen inför balen skulle ske. Jag som hela tiden varit den största motstånderen mot att man skulle få välja "partner" själv blev plötsligt himlamassajätte nervös. "Vadå, det spelar väl ingen roll vem man går med, det ska vara rättvist, man ska ju inte direkt gifta sig med personen, bara i princip sitta brevid personen och dansa en dans med den, vad är grejen?" Jag hörde min egen röst inom mig, som jag predikat för alla, som jag jobbat för det här. Jag började tvivla på mig själv, var jag verkligen en sådan svag person att jag inte kunde hantera det, oavsett vem jag blev lottad med? jag skämdes.

klockan tre samlades balkommitén (plus en lärare) för att dra igång det hela och som något straff för min svaghet drogs mitt namn sist, och sen? slut. finito. över. detta stora moment som man oroat sig för i flera månader (år?), jaha. Och jodå, jag hade tur med lottningen. Fast egentligen, vad hade det gjort om jag fått någon jag inte känner, någon som är tre centimeter kortare än jag eller någon som smaskar förkräckligt när han äter? Förmodligen ingenting, det är ju min dag, 16 maj, en månad kvar till studenten, mina bästa vänner är där och förhoppningsvis skiner solen. Fast visst måste jag erkänna att det är skönt att gå med någon som man vet att jag kan prata med och som man känner, jag är väl ingen blondinbella heller.