Är du nöjd?

Nöjd. Min mamma brukar säga att jag aldrig är nöjd. Visst kan jag hålla med, men jag förstår inte vad som är fel med det. Jag vill: upptäcka nya platser, träffa människor, lära mig saker, smaka nya smaker, köpa nya acnestövlar, bli framgångsrik, prata fler språk.. Jag kommer troligtvis aldrig bli nöjd. inte på det sättet, det är verkar ju bara tråkigt. Fast hur som helst så känner jag mig ganska nöjd just nu, eller inte nöjd, tillfreds. Jag mår himla bra (okej, det gör jag ju nästan alltid).

Igår morse däremot mådde jag inte så himla bra. Började dagen med ett blodsockeranfall. Troligtvis pga en matbrist på 21 timmar och en dejt med den berömda ryska wodkan. Trots detta kan man faktiskt känna sig ganska nöjd. Troligtvis för att en fin människa stryker ditt ruffsiga hår bakom örat och säger att det snart blir bra. Kan va så.

Puss!

"oj så jobbigt"

Befinner mig i Stockholm för den som undrar! :) Modevecka och kl 05.10(!) ringde min klocka idag för att bege sig till huvudstaden. Det låter lyxigt men man blir oootroligt trött av att köpa in kläder. Vad vill köpings damer gå run i? artikelnumer, priser, leverans, storlekar, färger, ja eller nej, koder, trappor, määängder med märken, hejhej, massa gratisgodis, vin? nej. (säljarna vill supa ner oss så vi köper mer, iaf min teori). 08.00 ska vi befinna oss på Götgatan imorrn så jag ska ta och slumra in vilket jag lär göra ganska lätt eftersom vi ätit jordens brakmiddag så jag kan inte äta lika mkt gratis imorrn eftersom jag kommer vara mätt flera dagar framöver! jaja, svammel. God natt!

Ta med mig

Sitter och kikar på Casanova och får lite "venedigcarvings". Skulle inte tacka nej till en resa dit igen. Eller fresten, jag skulle inte tacka nej till vilken resa som helst. Vad hände med våra Kroatien planer? Får väl nöja mig med mina Venedigbilder så länge.

Varför hör du aldrig av dig, Wengan?

För din skull Sara! jag ska uppdatera! För din skull för att du igår drog kommentaren: "jag dansar för Bengans skull!" trots din 5 tons väska och klackade skor (lär dig!).

Men jag tror att jag borde börja uppdatera lite mer för min skull också. En postiv sak med bloggfenomenet är att man tar mer bilder som avtiv bloggare. Visserligen har ju Hultan bevisat efter starka insatser de två senaste veckorna att han är traktens nya mingelfotograf men jag måste ju komma med något eget.

Hur som helst, jag börjar bakifrån. Ångest. Min första känsla imorse. Brukar sällan hända men efter vissa flashbacks från gårdagskvällen smög den sig fram. Ångesten.

Kvällen startade med en kebabsalld och en flaska champange hos Malin. Mycket bra, mycket bra. Vi drog det klassiska "tjejsnacket" (ni vet, det där som man aldrig tröttnar på) i några timmar innan vi packade in oss i en bil och styrde mot destinationen Arboga. Sara var väldigt taggade eftersom hon påstått sig aldrig ha varit i Arboga. Äntligen var det dags! Glädjen sjönk något när vi möts av en den största kön kak-området någonsin upplevt. Det var bara att ta fram de vassa armbågarna och kämpa sig framåt och strida mot en två meters, 120 kilos kille med 2½ hjärncell kvar som dessutom försöker smita från inträdesbetalningen, klyftigt.

30 min senare gled vi in på stadskällaren dansgolv. "aaarrrraappappaapap.." och det var en kul kväll trots klibbig öl i håret och trots att wengans känslobarometer som pga 150 oviktiga saker steg till max. Skönt att känna sig som 14 igen när man av nån jäkla anledning släppte en tår på varje hemmafest. En intressant kväll tillsammans med mina favvisar.

Nu kan man ju tycka att det vore kul med en bild ifrån gårdagen men, nähedå! Det här ska det bli ändring på. Skönt att man kan rota fram nån annan gammal godning. Som den här. Återigen, för din skull Sara! ;) Puss!