Men jag tror att jag borde börja uppdatera lite mer för min skull också. En postiv sak med bloggfenomenet är att man tar mer bilder som avtiv bloggare. Visserligen har ju Hultan bevisat efter starka insatser de två senaste veckorna att han är traktens nya mingelfotograf men jag måste ju komma med något eget.
Hur som helst, jag börjar bakifrån. Ångest. Min första känsla imorse. Brukar sällan hända men efter vissa flashbacks från gårdagskvällen smög den sig fram. Ångesten.
Hur som helst, jag börjar bakifrån. Ångest. Min första känsla imorse. Brukar sällan hända men efter vissa flashbacks från gårdagskvällen smög den sig fram. Ångesten.
Kvällen startade med en kebabsalld och en flaska champange hos Malin. Mycket bra, mycket bra. Vi drog det klassiska "tjejsnacket" (ni vet, det där som man aldrig tröttnar på) i några timmar innan vi packade in oss i en bil och styrde mot destinationen Arboga. Sara var väldigt taggade eftersom hon påstått sig aldrig ha varit i Arboga. Äntligen var det dags! Glädjen sjönk något när vi möts av en den största kön kak-området någonsin upplevt. Det var bara att ta fram de vassa armbågarna och kämpa sig framåt och strida mot en två meters, 120 kilos kille med 2½ hjärncell kvar som dessutom försöker smita från inträdesbetalningen, klyftigt.
30 min senare gled vi in på stadskällaren dansgolv. "aaarrrraappappaapap.." och det var en kul kväll trots klibbig öl i håret och trots att wengans känslobarometer som pga 150 oviktiga saker steg till max. Skönt att känna sig som 14 igen när man av nån jäkla anledning släppte en tår på varje hemmafest. En intressant kväll tillsammans med mina favvisar.
Nu kan man ju tycka att det vore kul med en bild ifrån gårdagen men, nähedå! Det här ska det bli ändring på. Skönt att man kan rota fram nån annan gammal godning. Som den här. Återigen, för din skull Sara! ;) Puss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar