2

Dagen efter väntade hon.
Väntade på ett ljud från mobilen. Ett ljud från honom.
Hon ville inte erkänna det, låtsades att hon inte alls brydde sig.
Gick runt i lägenheten och fingrade på de ljusgula gardinerna.
Dom var fula tyckte hon. Hon borde köpa nya, men kunde inte komma på vilken färg som skulle vara bättre.
Gult som solen hade hon tänkt när hon köpte dom nuvarande.
Patetiskt tyckte hon nu i efterhand.
Radion stod på men hon lyssnade inte.
Det var söndag, hon visste inte vad hon skulle göra av dagen.
solen lyste ute men hon kände ändå inget sug efter att gå ut.
Hon ville egentligen inte vara inne heller.
Hon ville vara med någon, sen om det var ute eller inne spelade ingen roll.
Någon som skrattade, berättade gamla minnen, någon som lyssnade på hennes.
Hon undrade om han var sådan.
Skulle han lyssna eller var han bara en sådan som gick runt och lovade att bjuda på fika, bara för att charma för stunden. Han kanske bara var en fasad.
Hon funderade på vilken färg det var på hans ögon.
var dom blå som hans tröjan? nej. hon hade nog inte tittat.
Hon hade precis bestämt sig för att gå ner i tvättstugan när hon hörde det.
Ljudet från mobilen.